12 januari - 22 april 2012
Årets i särklass svåraste utställning, Abstract Possible: The Stockholm Synergies finns delvis på Tensta Konsthall. Den kommer ur ett pågående forskningsprojekt som "undersöker abstraktion och samtidskonst" och är curerad av Maria Lind. Sedan 2010 har projektet befunnit och utvecklats på Malmö Konsthall, Museo Tamayo i Mexico City och White Space i Zürich. Utställningen är uppdelad i tre delar som ställs ut på konsthallen, Bukowskis respektive i ett seminarierum på Centrum för modevetenskap på Stockholms universitet. Man eftersträvar att ta upp teman som formell abstraktion, ekonomisk abstraktion och tillbakadragandets strategier.
Formell abstraktion är abstraktion av den klassiska typen som vi är vana vid inom konstvetenskap – i måleri, skulptur, video och installation. Den formella delen finner vi på TK. Delen om ekonomisk abstraktion är utställd på Bukowskis och ämnar "[...]peka ut och implicera ekonomiska kopplingar, och därigenom diskutera förändringar i förhållanden till konstens finansiering". Man tar upp pengars genuint abstrakta värde och hur den ekonomiska abstraktionen berör konst och ekonomi. I den tredje delen av verket samlever två konstverk med modestudenter och -lärare i en seminariesal på universitetet – en minst sagt tillbakadragen strategi.
På Tensta Konsthall möts vi av en samling skulpturer, tavlor, installationer och möbler. Salen är upplyst med lysrör och tapetserad med en hysterisk limegrön tapet. Verken är kalla och man bläddrar hysteriskt i det tillhörande informationsbladet för att på något sätt få en känsla för vad konstnärerna till dessa monokroma tryck, geometriska former och osittbara möbler försöker förmedla.
Jag fastnar för Mika Tajimas The Extras, något som ser ut som en ställning för transport för konst. I denna står utskurna former som enligt informationsbladet är paneler från ett "the action office" – ett system för att dela upp kontorslandskap i cubicles. Panelerna är nu omklädda med nya färgglada tyger. Samtidigt som verket är ett verk i sig är det också en symbol för "slackern" som är ett tema av intresse för Tajima. Här visas en förvaringsenhet som förvägrar sin betraktare ett enkelt betraktande av verken. Lite som utställningen i helhet skulle jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar