Sena verk av två av konstens största herrar ställs ut på Moderna Museet i Stockholm, J. M. W. Turner och Claude Monet. En tredje har kastats in, Cy Twombly. Turner och Monet skapade konst med stort k. Sådan konst som pensionärer älskar att stå i klasar framför och tumma på de röda glasögonbågarna samtidigt som de hummar samstämmigt. Twombly skapade konst som samma pensionärer vill förstå för att verka vara med i svängen, va. Det gör de inte, med all rätt.
to her last Berth to be broken up (1893)
Turner är mest känd för det vita ljus som finns i kombinationen mellan himmel och vatten som finns i många av hans landskapsmålningar. Han målade disiga morgonutsikter, skepp i slag eller stadsvyer på ett sätt som gör att det känns som att målningen nästan rusar över en. Monet är impressionisten vars konst blev mer och mer abstrakt i takt med att hans ögonskada försämrade hans syn. Hans mest kända verk är de som visar den kinesiskinspirerade bro som fanns i hans trädgård i Giverny och näckrosorna på dammen under den.
Cy Twombly målar tavlor i den stilen som går under benämningen 'modern konst' av de som inte känner till konst så väl. Det är tavlor med fläckiga färgfält i den stilen som slicka mäklare hänger över den danska soffan i lägenheten med warehousekänsla. Det är verk vars enda positiva attribut är att de finns en masse, så att det verkar som att Cy verkligen menade allvar.
När det finns något som faktiskt är magiskt i Turners ljusfenomen och Monets abstrakta näckrosor känns det mest som att Twombly är inslängd som en representant för det moderna och inte så lite som utfyllnad i en utställning som inte varit komplett om den inte vilade på en treenighet.
