Palestinsk konstaterande absurdism

Ex-terrestrial av Larissa Sansour, Kulturhuset 23 oktober - 13 februari 2010 

Larissa Sansour, född 1973 i Jerusalem, kommenterar Israels ockupation av Palestina i tre videoverk och en installation som just nu ställs ut på Kulturhuset i Stockholm i en utställning producerad av Estelle af Malmborg. Hennes kritik av Israel är inte krigisk, utan snarare ett mullrande konstaterande av situationens absurditet. 
     
I den svart-vita filmen Soup Over Bethlehem (2006) möter vi en grupp vänner som tillsammans intar en måltid med Västbanken som bakgrund. Vännerna samtalar först om nationalrätten Mloukhieh som de äter och hur denna växt har krafter som är så starka att växten tidigare förbjudits. Samtalet glider sedan över till att behandla temat ockupation och hur man kan ta sig ut eller in i de ockuperade staterna med dubbla pass samt rädslan de känner i dessa situationer. Tillsammans konstaterar de att "Occupied people will be occupied" och drar skämtet "I'm so occupied these days" "Aren't we all?" - vilket visar hur Sansour närmar sig ämnet ockupation i sin konst. 

                                                                    Larissa Sansour, Soup Over Bethlehem (2006)

I Land Confiscation Order 06/24/T från 2007 ser vi Sansour och hennes bror tala om hur deras mark och hus ska beslagtas av den israeliska staten. Samtalet behandlar minnen om mormodern och huset, möjligheten att plantera aprikosträd på marken istället för oliv (som räknas som en vild planta som inte behöver omvårdnad av den israeliska staten) och viljan att bygga ett monument på platsen – ett monument som lockar besökare från hela världen. Under samtalets gång sveper syskonen ett långt svart tyg runt huset som ett sorgeband. Vi ser också det svarta tyget fladdra över det palestinska landskapet.
      Brodern berättar om en återkommande mardröm han haft, att en stor tanker kör in i huset. Han uttrycker en stor sorg över att inte kunna skydda marken som alltid varit deras. På platsen ska en väg och en del av den höga mur som israeliska armén stänger in Palestina med byggas. Brodern säger att han vill åka till USA och skaffa dubbel nationalitet för att sedan komma tillbaka som fundamentalistisk jude och kräva att få bosätta sig på marken. Man märker hur Sansour och hennes bror är vana vid ockupationen, hur de levt med den hela sina liv. De pratar om den på ett lugnt sätt men hela tiden med en ironisk ton.
      
"Jerusalem we have a problem" anropar kosmonauten Sansour i filmen A Space Exodus från 2009. För att sedan säga något i stil med "Nä, inte ett så stort problem", vi iakttar den kvinnliga kosmonauten, iklädd en rymddräkt med traditionella arabiska tofflor, styra skeppet ut i rymden, långsamt klättra ner för stegen för att sedan placera den första palestinska flaggan på månen. Från farkosten hörs anropet "One small step for Palestina, one giant leap for mankind." Filmmusiken är en arabiskinfluerad version av musiken till 2001 – A Space Oddyssey. 
      Filmen avslutas med att kosmonauten ses sväva iväg, ut i den ändlösa rymden. Till verket hör också en grupp skulpturer som kallas Palestineauts, 50 centimeter höga ansiktslösa rymdgubbar iklädda vita dräkter med den palestinska flaggan på magen och arabiska skor. Dessa reser numer runt som ett fristående verk för att påminna om Palestina.